Bounty

Jag började rida Bounty i november 2015 och har ridit honom en dag i veckan sedan dess. Väldigt trevlig häst, storstegad och välutbildad. Jag har utvecklats mycket på denna snygging och han har tagit mig en bra bit framåt i min utbildning vilket jag är väldigt tacksam för. Dock har jag valt att bara fortsätta med honom augusti ut och den enkla anledningen till detta beslut är att jag vill komma ännu längre och rida nya hästar. Jag har två gånger kvar att rida honom och de gånger kommer jag definitivt att ta till vara på. Som tur är ligger stallet nära mitt hem så jag kan när som helst ta en sväng förbi och hälsa på goingen i hagen!
 
 
 
 

Dagens ridpass

9 imorse red jag lektion för Ingalill på hennes häst Bounty, det gick såå bra och jag är så himla nöjd! Vi jobbade med att korta och länga stegen i traven då han gärna puttar in baken för att komma undan och det gick faktiskt riktigt bra. 
I höger galopp är han svag så jag fick hjälpa honom mycket, han är en liten häst med väldigt stora steg så det är mycket power att sätta i ramen och försöka "bruka" på rätt sätt. På stora mittvolten gjorde vi skänkelvikningar på de öppna sidorna och han flyttade så fint, lätt och mjukt. Jag var så glad efter passet och Bounty såg nöjd ut, ska rida nästa fredag också och jag taggar :)



Bounty <3

Min passion för

… Dessa individer på fyra ben och en svans. Större, snabbare och starkare än jag själv. Min passion för att fortsätta träna med dessa djur, trots att jag vet att jag aldrig kan bli fullärd, är starkare än starkast. Min passion för dessa djur är det jag lever för och den är oförstörbar. Dessa djur kallas för hästar.

Jag har aldrig känt ett så starkt band till någon eller något annat som jag känner för hästar. När man håller på med hästar handlar det om att hitta en känsla, en känsla som för dig och hästen samman. Den går inte att beskriva rättvist med ord för att det finns inte ord nog. Det kommer kosta dig blod, svett och tårar, många kalla timmar i stallet och många ömma kroppsdelar. Men jag lovar dig att när du nått den känslan, då har du också nått världens bästa känsla.

Jag vet att det jag håller på med är farligt, men kärleken till passionen är starkare än rädslan. För mig är dessa djur något alldeles speciellt, för mig är dessa djur det bästa jag vet. När jag kliver in i stallet och blir omsvept av den underbara doften av hästar, hö och värme sprider sig ett lugn över mig. Ett lugn som gör mig oövervinnlig och samtidigt otroligt lycklig. Detta lugn släpper mig fri, rensar mig från bekymmer och fyller mig med glädje. Allt tack vare dessa fantastiska djur.

Det finns en krönika skriven av Marcus Birro som heter Kärleksmanifest (publicerad 10.10.2009 på blogg.expressen.se/birro) och i den texten beskriver han sin kärlek till fotboll. Han förklarar även att kärlek kan finnas överallt, både till personer som inte ens vet att du existerar men också till en sport, i hans fall fotboll. Även om jag inte har någon passion eller kärlek till fotboll kan jag ändå känna igen mig i mycket av det han beskriver.

Den mening som fångade mig mest lyder: ”Min kärlek till spelet, människorna, segrarna, konsten, artisterna är i många stycken det som håller mig uppe denna mörka årstid”.

För mig är det min kärlek till hästar, känslan, friheten, lyckan och glädjen som håller mig uppe denna mörka årstid. Det är dessa djur som ger mig ork att fortsätta framåt. Ger mig ork att fortsätta kämpa med det jag gör och talar om för mig att även om jag misslyckas, kommer jag alltid att vara oövervinnlig i deras sällskap.

 
Denna texten skickades in som en inlämning i skolan, tänkte att det kunde vara roligt för er att läsa :)