Vad inspirerar?

Är det livsberättelser från framgångsrika personer? Bilder på nyttig mat? Citat om kärlek? Andra bloggar? Bilder på kvällspromenader i solnedgången? Eller outfits kanske?
 
När jag sökte på "inspo" på google bilder var dessa tre bilder de första som kom upp:
 
 
Jag måste erkänna att jag blir lite inspirerad för stunden, kläderna matchar sjukt bra och bären ser rätt goa ut men det håller inte i längden. Jag blir som mest inspirerad av personer, livsberättelser och när folk inte tror på mig, då jävlar ;)
 
När jag gick i nian så kom det ut vuxna till min skola som skulle berätta om sina arbeten och en av personerna som jag lyssnade på var en man som jobbade som VD nu men hade innan varit diskare i flera år. Fattar ni hur inspiererande han var? Så sjukt go kille och jag hade så gärna velat boka ett möte med honom och bara bli inspirerad i timmar.
 
För många så svider andras framgång och jag kan förstå det till viss del men om man istället vrider på det och tittar med andra ögon så inspirerar den istället och det är en sak som min mamma lärt mig, tack för det! Det är win win för alla :)
 
Vad inspirerar dig och varför? Dela gärna med er i kommentarsfältet!
 
 
 

Tatuering?

 
Vad tycker ni om tatueringar? Något ni har, skulle vilja ha eller absolut inte vill ha?
 
Jag har funderat på det, alltså att göra det om några år, kanske när jag är närmare 20-25. I så fall så vill jag ha ett citat som ska betyda mycket för mig och liksom stärka mig.
 
Ett citat som jag älskar så galet mycket är detta:
 
 
Det känns ganska mycket som jag, lite sådär kaxigt och självsäkert. Jag kommer aldrig att säga att någonting är omöjligt, för jag lever efter att ALLTING GÅR, BARA DU VILL. Viljan är det viktigaste, du kommer långt på det. Och ja, det är väl lite det jag vill få fram i min tatuering/citat. 
 
* Men vart på kroppen?
 
Jag tycker att det är väldigt fint att ha det lite gömt, som en liten hemlighet. Något jag funderat på är att ha det på sidan som den översta bilden visar eller såhär:
 
 
eller:
 
 
Lite högre upp kanske, men ungefär. Ni fattar vad jag menar :)
 
Jag tycker att tatueringar kan vara så j'vla snyggt, men man ska våga. Hamnar rätt tatuering på rätt person och plats, då är det farligt snyggt asså!
 
Så vi får väl se om Linnéa Grann vaknar upp med en tatuering en vacker dag....
 

Varför svider framgång i andras ögon?

Det är en fråga jag funderat mycket kring. Varför är folk så himla missundasamma andra människors framgång? Varför måste man på något sätt "sänka" lyckliga människor som lyckats? Är det för att själv känna sig bättre?
 
 
Det stör mig verkligen något enormt, mestadels för att jag själv inte förstår varför. Det behöver inte handla om stora grejer som att ha lyckats vinna idol eller slagit igenom som fotbollsproffs. Det kan vara små saker i vardagen som folk kan irriterar sig på enormt.
 
Låt mig ta ett exempel så kanske mitt buskap kommer fram till tydligare.
 
Person 1 till person 2: Du sjunger verkligen fint! Okej, en vanlig komplimang som person 3 lyckats höra...
Person 3 till person 1 och 2: Ja fast det finns andra som sjunger mycket bättre! Någon som känner igen sig? Jag har varit med i sådana situationer väldigt många gånger och då är det jag som är person 2.
 
Jag ser ingen som helst anledning till att person 3 överhuvudtaget ska behöva lägga sig i att kommentera. Det finns alltid personer som är bättre och sämre, en sen? Sluta kommentera så onödigt det skadar mer än ni tror.
 
Det har faktiskt varit så att vid varje tillfälle så har jag varit bättre på det jag får en komplimang om än vad person 3 varit. Jag kan t.ex. ha lyckats få högre betyg på ett prov eller fått fler kommentarer på ett blogginlägg. Alltså sådana småsaker. Jag tror att det hela handlar om avundsjuka, tyvärr.
 
Jag tycker det är väldigt ledsamt att sååå många människor beter sig på det viset. Varför inte vara tyst om man inte har något snällt att säga? Bara för att du trycker ner någon blir ju inte du bättre själv, eller?
 
 
Jag hoppas att alla som varit person 2 någon gång inte lyssnat på den spydiga kommentaren eller om det var en elak blick. För du ÄR duktig, det finns avundsjuka människor överallt, alltså verkligen överallt och det handlar nog mest om att lära sig hantera dem. Sist detta hände mig var för några veckor sedan och jag brydde mig inte för jag insåg direkt att JAG var bättre, alltså helt ärligt, jag var bättre än vad person 3 var. Så varför irritera sig och slösa energi?
 
Jag hoppas att alla ni som varit person 2 kan stänga öronen och inse att ni är fett jävla bra. Försök att bara strunta i de missundamma personerna och tala om för er själva att Jävlar vad bra jag är!!

Och till er som känner igen er i person 3, har du inget snällt att säga, stäng munnen då. Tack.